fredag 30 mars 2012

Vätskebälte

År 2000 gick det första Broloppet av stapeln med fantastiska 80 000 deltagare. En av dem var undertecknad som med halvtaskiga (egentligen obefintliga) startförberedelser ställde sig bakom startlinjen i Danmark och nådde målet en halvmarathon senare i Sverige.

Jag överlevde på (och litade till) gammal grundkondis den gången. Visst gick jag i mål på en tid strax under 2 timmar men det är inte för att det var mitt livs längsta lopp jag minns upplevelsen utan pga kroppens reaktioner.

Som cool ung grabb sågade jag utskicket av vätskebälten till alla deltagare fullständigt. Vilka fånerier! Springa och bära på tungt vatten som bara är i vägen. Vad jag inte visste var att ventilationen i tunneln inte riktigt fungerade. När jag sprang var det bastuvarmt i tunneln och man svettades som en gris. Dessutom lyckades jag tappa min mugg med vatten på brons enda vätskestation. I slutet av loppet drabbades jag därför av kraftig vätskebrist med yrsel, illamående och kraftlöshet som följd. De sista 5 kilometerna på den svenska sidan, efter att det var slut på medvinden över bron, blev oerhört plågsamma och även om jag tog mig i mål löpandes hela vägen så var jag förmodligen en riktigt bedrövlig syn att skåda på upploppet.

Framme i mål rusade Röda Korsets representanter fram och tog hand om mig. Minns inte riktigt. Jag var riktigt blek och kunde inte resa mig på en bra stund. Vad lärde jag mig av detta? Jo, långdistans kräver vätskepåfyllning!

Idag på lunchen passade jag på att ta en vända inom Löplabbet för att kika på vätskebälten. Egntligen lite tidigt eftersom jag ännu inte är uppe på distanser som kräver vätsketillförsel under loppen men det slutade med att en skicklig försäljare sålde på mig en riktig klassiker, Perfektas 5-flaskors bälte, som funnits på marknaden sedan dinosauriernas tid.


Kostnaden för vätskebältet ovan var 280 riksdaler. Eventuellt testar jag det för första gången i slutet av nästa vecka då det ligger ett 12 km-pass i träningsschemat. Mest för att testa, inte för att det behövs. Känner mig oavsett vilket lite duktig som lärt mig av ett gammalt misstag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar