måndag 9 april 2012

Beröm av en biff

Annandag påsk. Mulet och grått utomhus och därmed alldeles perfekt väder för mitt planerade motionscykelpass inomhus. Satte upp en målbild med marginellt högre varvfrekvens jämfört med senast och började trumma på. Tiden rusade iväg och jag kände mig i det närmaste oberörd efter en halvtimme och ökade på frekvensen något. Tio minuter senare samma känsla och ytterligare lite ökning. Med tre minuter kvar brände jag av en långspurt och såg hur den riktigt biffige jugoslaven som satt på cykeln bredvid och tidigare spontansjungit samt agerat allmänt cool började snegla mot mig. Jag ökade ytterligare!

Strax efter att jag gått i mål (50 minuter) med 28,06 km passerade (fart knappt 33,7 km/h - klart bättre än senast) hör jag hur han harklar sig för att tilltala mig och tittar upp. "Du får bra effekt där mannen" säger han och jag känner mig mäkta stolt! "Öh, tack", får jag ur mig och tillägger snabbt att "jag är ju fortfarande nybörjare på det här men idag gick det ovanligt bra". Han nickar allvarligt.

Analysen av pulsen efteråt gav också sköna besked och bekräftade känslan av rejäl förbättring. Snittpuls senast 151 och den här gången 148 trots långspurten på slutet. Mycket, mycket fina besked!

Känslan i kroppen och de ständiga utvecklingsbeskeden de senaste två veckorna har fått mig att putsa lite på träningsplanen och göra den något tuffare. Jag får inte under några omständigheter gå på för hårt nu och skada mig men lite tuffare träning än vad som ursprungligen planerats tycks den här kroppen tåla!

Imorgon är det dags för Bokismilen igen. På tolvan senast låg jag under rekordnoteringen efter 10 km så det finns absolut en förväntan om att jag ska kunna sätta ett nytt årsbästa och gå under 56 minuter. Mycket nyfiken på vad klockan kommer stanna på och hur kroppen kommer att kännas. Lär bli en rapport här oavsett utfall imorgon kväll.

2 kommentarer:

  1. Kan efter en vecka med löpträning i kortbyxor (GÖTT i sommarvärme!!!!) bara avundas dina framgångar - grattis. Kanske verkligen bör överväga de där förfärliga intervallpassen trots allt. Dock måste jag erkänna att jag sparat pengar på att leta fram mitt vätskebälte från just Broloppet 2000 - det är guld värt när man går upp mot 15 km. //Vasaloppan

    SvaraRadera
  2. He he. Jag var en riktig ekorre på den tiden och har säkert mitt gamla vätskebälte sparat i någon gammal kartong som jag inte packat upp under de senaste 3-4 flyttarna.

    SvaraRadera